Frödin Flies

F.I.T.S – originalet!

Redan under mina tidiga -70 tals år då jag harvade runt vid Älvkarlebys 
stränder fick jag för första gången tag i slangar av en kvalitet som inte 
sprack när det var kallt och som var lagom styva för att binda såväl stora 
som småflugor på. 

Åren gick och då jag en gång i början av -90 talet gästade en nordisk 
flugmässa där det fanns ett stort akvarium att provsimma sina alster 
i - ja då förstod jag för första gången vikten av att balansera tubflugorna. 
Att kroken som gled in bak i plaströret skulle göra flugan baktung det 
visste vi redan – men att det var så illa hade jag inte anat! 
Flugan hängde så otroligt mycket mer än jag fruktat. 

Allt jobb med bra flugdesign, mjuka material och allsköns taperingar 
verkade totalt meningslös. Hem igen och dela detta med flugbindningsbroder 
Håkan Norling. Vi hade redan då börjat experimentera med olika typer av 
balansering. Det var allt från metallhylsor, blytejp, kulögon och 
sammanfogning av metalltuber och plast. 

Det centrala var fortfarande att flugan skulle vara så lätt och rörlig som 
möjligt, men balanserad. Vikten med den balanserade konstruktionen 
blev viktigare. Detta för att flugan skulle kunna simma på önskvärt sätt 
men även för att maximera flugans krokningsegenskaper. 

De första konerna som tillverkades var ganska klumpiga kreationer i 
mässing, tillverkade som en vidareutveckling av olika former av 
förtyngningskulor. Konerna var tillverkade för att trä upp på enkelkrokar 
och inte egentligen alls för tubflugorna. 

Håkans och mitt experimenterande ledde fram till önskemålet att ha en 
tub som skulle klara såväl att hålla kroken samt att hålla en kon på plats. 
Konen blev ett otroligt smidigt sätt att såväl avsluta som balansera alla 
möjliga flugkreationer. Detta ledde till att marknaden så småningom 
svämmade över av olika typer av koner.