Flugfiske i strömmande vatten

Hitta fisken i strömmande vatten 
Flugfiske i strömmande vatten är både roligt och spännande. Ju mer vi lär oss, desto effektivare blir vi. Ett säkert sätt för att ta ditt flugfiske vidare till nästa nivå, är att lära dig läsa strömmens olika skiftningar. När du kan det vet du också var fisken står, även då den inte vakar. 

Att stå utvadad i en bred älv eller i en liten skogså och placera torrflugan över en vakande fisk är en dröm vi alla längtar till. Men när inte fisken vakar, då måste vi förstå hur strömmen fungerar och vilka ståndplatser öring, harr eller röding har. Fisken har tre behov som den alltid söker; strömhastighet, födotillgång och skydd. Strömhastigheten får inte vara för hård, då förbrukar fisken mer energi än nödvändigt. Födotillgången är en förutsättning och ju större fisken är, desto mer mat kräver den. Dessutom är den alltid utsatt för andra fiskar, fåglar eller däggdjur, därför står den helst där det även finns skydd. De flesta platser erbjuder endast två av dessa krav, vanligast hittar den föda och en lagom snabb ström. Vid sådana ståndplatser måste den därför anpassa sin jakt efter de tider då den inte riskerar att upptäckas. Det är bland annat av den anledningen som kvälls- och nattfisket ofta är bäst i många älvar. Ett strömmande vatten kan delas in i tre olika vattentyper: pooler, sel och hårdström. Samtliga områden erbjuder fisken en rad olika möjligheter.

Färdiga flugfiskeset för strömmande vatten 


Poolen – ett smörgåsbord på löpande band
En pool är ett kort lugnflytande parti, oftast begränsad med en ström eller en midja både upp- och nedströms. Inte sällan hittas poolerna före eller efter ett forsparti. Vid poolens inlopp finns det särskilt gott om föda som driver in från strömmen ovan. Därför är poolens övre del ofta en åtråvärd ståndplats. Ett ofta bortglömt område finns längs poolernas kantzoner där skyddande träd hänger ut över kanten. Maten trycks in mot kanterna, dessutom ger de överhängande träden skydd. För att utloppet från poolen ska vara en åtråvärd ståndplats, krävs en strömmidja där insekterna eller bytesfisken trängs ihop. Mitt i poolen uppehåller sig de flesta fiskarna, åtminstone om där är tillräckligt djupt. Här är också strömmen långsammare än vad den är direkt efter forsen. På ytan bildas markerade strömlinjer som enkelt upptäcks genom att följa bubblorna. I strömlinjerna samlas insekter på och strax under vattenytan. För fisken blir det ett löpande band, där mat serveras kontinuerligt. 

Flugfiskespön för alla plånböcker
 

Selen – bäst under dygnets mörka timmar
Långa sträckor med lugnflytande partier, mellan pooler och strömmar, kallas sel. Sådana områden kan variera stort både i djup och strömhastighet. Precis som i poolerna står det gott om fisk längs den kant där huvudströmmen följer. Djupet ger skydd och de drivande insekterna samlas i täta led. Finns där träd- eller strandöverhäng blir platsen ännu mer intressant. Inte sällan hittas den större fisken längs djupkanter med skydd, lagom strömhastighet med en tydlig strömkant.
Ser du inte var huvudströmmens går är den enkel att hitta genom att följa bubblor, löv eller skräp i vattenytan. Sådant samlas i större mängd längs huvudströmmen än på andra platser. Är selet grunt med gott om sten och strukturer kan du vara säker på att småfisken trivs där. Men dröjer du dig kvar till sen kväll finns chans att större fisk intar den mindre fiskens ståndplatser. Där samlas maten i strömlinjerna och är dessutom enkel att hitta. I mörkret kan fisken sedan i lugn och ro ta för sig av naturens skafferi.

Bra flugrullar för alla plånböcker 
 

Hårdströmmen – snabbt vatten med gott om fisk
I de vitforsande partierna finns betydligt fler och större fiskar än vi vanligtvis tror. Vattnet är snabbt och borde därför inte locka någon stor fisk. Men utgår vi ifrån de tre faktorerna; strömhastighet, skydd och mattillgång, så hittar fisken dem även där. Bland de böljande vattenmassorna ser du även stora stenar. Kring dessa bildas strömlä som ger en skyddad och behaglig levnadsmiljö. Från båda sidor av stenen leds två strömkanter förbi som både ger fisken skydd och som samlar maten. För torrflugefiskaren finns det anledning att placera flugan på det blanka vattnet framför eller bakom stenen. På en obruten vattenyta är torrflugan enkel att se, dessutom har fisken sällan tid att tveka utan stiger direkt. Fångar du en liten fisk vid en sådan plats, lämna den då och testa i stället en ny. 

Färdiga flugfiskeset för strömmande vatten 


Bli en bättre flugfiskare
Genom att förstå fiskens olika behov, de tre kraven den ställer på en bra ståndplats blir flugfisket effektivare och roligare. När du blir duktig på at läsa strömmen så hittar du också fler fiskeplatser. Något du har stor nytta av, inte minst vid välbesökta vattendrag. Börja därför nästa besök vid harr- eller öringälven med en lång promenad längs stranden. Titta efter selens och poolernas bubbellinjer, försök se längs vilken sida huvudströmmen går. Finns där en tät trädridå med överhängande grenar kan du vara säker på att fisken finns där. Forsarna upplevs av många som svårfiskade och svårlästa. Titta efter de stora stenarna, fisken stiger på de blanka fläckarna intill. När du har lärt dig att se tecknen på en bra fiskeplats, kommer du snart att lära dig att hitta ännu fler.


Flugfiskarens ordlista
Torrfluga: En fluga som fiskas på ytan
Bytesfisk: Mindre fisk som står på rovfiskens meny.
Strukturer: Stenar, vegetation, nerfallna träd, sprickor i berg under vattenytan.
Bakkast: Ett flugkast där linan först kastas bakåt innan den kastas framåt på vattenytan.
Linklasser: Fluglinor finns i olika viktklasser. Lättare i låga nummer (#1 till #4) och tyngre i högre nummer (#7 till #12). 
Vadarstav: En stav som underlättar vadning.
Vakplats: En plats där fisken går upp och vakar. Alltså äter något från ytan.
Slaklina: När det bildats löslina mellan spö och fluga. 
Uppströms: Mot strömmen.
Nedströms: Med strömmen.
Luftkast: När du kastar med linan några gånger fram och tillbaka och tillbaka för att torka flugan.
Streamer: En fiskefluga som ska imitera ett fiskyngel.
Våtfluga: En fluga som fiskas under ytan.
Taperad tafs: En konisk tafs som är tunnare närmast spetsen och tjockast närmast fluglinan.
Torrflugeimpregnering: Flytmedel för torrflugor.
Spets/tafsmaterial: Knyts som slitdel mellan den koniska tafsen och flugan.
Vadarbyxor: Hela byxor för vadning i älv och sjö.
Vadarstövlar: Stövlar med tillhörande byxben för vadning i grundare vatten.
Klump: Kastdelen på linan. 
Nymfer: Flugor som fiskas under vattenytan.
Torrflugor: Flugor som fiskas på vattenytan.
Vak: När en fisk tar ett byte på ytan bildas ett vak.
Nappindikator: Ett litet flöte eller färgad lina som gör det enklar att se när fisken tar flugan.
Vadarbälte: Ett bälte som dras åt runt vadarbyxorna för att förhindra att vatten tränger ner i byxorna.