Bottom Bouncing

Bottom bouncing efter abborre – så här gör du
Att fiska abborre med naturlig föda är ofta mycket effektivt. Mask, fluglarver och betesfisk står högt på menyn och kan presenteras på en rad olika sätt: flötmete, bottenmete eller nyare metoder som dropshot. Bara fantasin sätter gränserna. En av de främsta metoderna för att presentera betesfisk är bottom bouncing. En krok, ett lekande och ett sänke är allt som krävs, men det ligger betydligt mer bakom metoden än det simpla tacklet. Häng med!

Abborren livnär sig till en början på plankton. När den blir lite större består dieten av insekter, larver, och mindre bytesfisk. Stor abborre, de praktexemplar många sportfiskare är ute efter, äter nästan uteslutet bytesfisk och större kräftdjur. Abborren lever på olika sätt under olika årstider och i olika vattensystem, men oavsett vart och när du fiskar efter den så går den att fånga med bottom bouncing. Metoden är mer komplex än namnet antyder och mycket effektiv. Året runt.

Abborrfiskarens favorit-fiskeutrustningar 
 

Den viktiga betesfisken
Att få fatt i bete kan tyckas enkelt, men så är ofta inte fallet. Både tid och energi går åt till jakten efter bete, men förarbete lönar sig som vanligt. Mindre mört eller abborre fungerar alltid som bete och går att få tag på via handmete, kastnät eller mjärdar. Handmete bedrivs på enklast sätt med ett vanligt, tre till fyra meter långt, teleskopiskt metspö. Tacklet består av ett flöte med ett gram bärkraft, en tunn nylonlina på 0,16 till 0,18 millimeter samt en enkelkrok i storlek 14 till 16. Betet som brukar fungera bäst är maggot, gärna vit. Små bitar av lövmask är också ett gott alternativ. Hitta en sjö eller ett vattendrag med gott om mindre mört. Sök dem intill land bland växtlighet, leta efter en blandning av vass och näckrosor alernativt nedfallna träd. Ofta avslöjas mörten genom små ringar på vattenytan. På senhösten fram till våren kan de vara betydligt svårare att finna. Nu är det enklare att ta dem med mjärdar. Tänk dock på att fasta redskap inte alltid är tillåtet och håll koll på reglerna i den sjö du fiskar. Använd vanliga kräftmjärdar med mjukt nät och agna med bollar av mäsk. Mäsket kan du göra själv av ströbröd, havregryn och vaniljsocker. Eller så köper du färdigt mäsk och blandar till.

Alla komponenter till tacklet finner du här 
 

Det enkla men effektiva tacklet
Väl på sjön är det dags att tackla spöet. Det enda som krävs är ett sänke, ett lekande, en krok och en tafs av fluorocarbon. Trä först på ett päronsänke med vikt mellan 25 och 35 gram på huvudlinan. Knyt därefter på ett lekande i storlek 8. Knyt en fluorocarbontafs till lekandet och därefter en enkelkrok i storlek 4 till 6 beroende på betesfiskens storlek. Tafsen bör vara sextio till hundra centimeter lång med diametern 0,26 till 0,35 millimeter, beroende på hur mycket gädda som finns i sjön. En diameter på 0,26 räcker gott och väl om det är ont om gädda, och du fiskar på relativt ren botten. Med mycket gädda och bråte längs bottnen är det klokt att gå upp i diameter.

Allt du kan tänkas behöva för att fiska abborre

Bottom bouncing-metoden
När man säger bottom bouncing är det lätt att tro att betet alltid skall vara på bottnen och att sänket alltid skall ha bottenkontakt, men så är inte fallet. Abborren förhåller sig lite olika i vattenskiktet beroende på säsong och tid på dygnet. När de jagar aktivt simmar de ofta i frivattnet, medan de står på bottnen när de är inaktiva. Under sommaren har de längre, aktiva perioder och på senhösten fram till våren, då de har kortare aktiva perioder. Om du använder ett ekolod är det enkelt att se ifall abborren är aktiva eller ej, samt vart du vill placera ditt bete. Vid bottom bouncing är ekolodet ett värdefullt verktyg, men inte nödvändigt för att bedriva metoden. Börja med att sätta fast en betesfisk på kroken och sänk därefter ner tacklet tills sänket når botten. Spänn upp linan och veva upp cirka en meter. Att tacklet presenteras lite över botten är viktigt, även om det är motsägelsefullt med tanke på metodens namn. Om betesfisken placeras precis vid bottnen blir det helt enkelt svårare för abborren att upptäcka den. När tacklet är i läge åker du framåt med båten och börjar söka av området du tror håller fisk. Det fungerar att fiska i allt från noll till en knop, men 0,4 till 0,6 knop räknas nog som optimalt. 

Ekolod för alla plånböcker 
 

Vässa till metoden med ett ekolod
Om du inte har tillgång till ett ekolod och inte är säker på hur bottendjupet varierar, kan du släppa efter då och då tills du får bottenkontakt och sedan veva upp en bit. Detta för att säkerställa att du inte ligger allt för högt upp i vattenmassan. Ett ekolod är dock ett fantastiskt verktyg som hjälper dig att både se djup, fisk och vart ditt tackel befinner sig. Eftersom du åker så långsamt så kan du, med tillräckligt tungt päronbly, hela tiden se tacklet och ifall abborren nyfiket inspekterar betesfisken. Om abborren är trög och endast följer efter brukar det vara effektivt att höja upp tacklet och få dem att jaga betet. Om abborren jagar aktivt för stunden och befinner sig mitt i frivattnet kan du enkelt hissa upp tacklet till rätt nivå, alltså mitt framför eller strax över abborrarna. Utan ekolod finns det tyvärr ingen möjlighet att se var i vattenmassan abborren står, och troligtvis missar du ett flertal potentiella hugg.
 

Höj och sänk spötoppen
För att skapa lite liv i betet är det bra att höja och sänka spötoppen, titt som tätt. Dels för att trigga tröga abborrar till hugg och få rovfisk längre bort att reagera, dels för att se om någon abborre har betet i munnen. Det är nämligen inte ovanligt i denna långsamma hastighet att en abborre tagit betet i munnen, utan att du märkt något. Genom att höja och sänka spötoppen förhindrar du att abborren sväljer kroken. På så sätt har du möjlighet att släppa tillbaka fisken om du vill. 

Hitta ditt favorit-spö för abborrfisket här 
 

Den föränderliga rovfisken
Dessa luriga rovfiskar är inte alltid enkla att hitta. I vissa sjöar finns de i mängder, överallt, medan i andra känns de som bortblåsta. Det är dock inte sällan de riktigt stora exemplaren finns i sjöarna som känns tomma. Här finns abborren ofta på små, begränsade ytor, alltid i närheten av maten. Om sjön håller ett gott bestånd med kräftor kan du finna abborren på stenbotten ner till tio meters djup. Kräftor lever på platser där de kan gömma sig men ändå ha tillgång till föda. Helt slät botten är alltså inget alternativ. I de sjöar där abborren primärt livnär sig på mört eller andra abborrar finner du dem ofta nära djupkanter, växtlighet och nedfallna träd, där småfisken gömmer sig. I sjöar som håller mycket pelagisk betesfisk som löja och mört finns det ofta abborrbestånd som lever långt ut kring friliggande grund, även kallade norsabborre. Dessa abborrar brukar vara mer åt det silverblå hållet (än de klassiska gröna) och befinner sig till stor del i den fria vattenmassan. Dessa abborrar kan dock vara svåra att hitta. Bästa tid är ofta tidiga morgnar och sena kvällar då de följer med bytesfisken mot grundkanter, runt fem till tio meters djup. Försök finna deras födostråk och sök av området med betet i vattnet.

Piffa till ditt bete med lukt och smak
 

Attraktion framför betet
Ibland är den naturtrogna presentationen bäst och då vill du inte ha något krimskrams på tacklet. Vissa dagar kan dock lite färg och reflektion vara vägen till ett lyckat pass. En liten röd glaspärla, en rasselkammare eller varför inte en spinnarsked framför betesfisken? Om fisket är trögt är det bara att börja laborera tills du hittat rätt melodi för dagen. Våga experimentera!
 

Ordlista
Betesfisk: En fisk som ska användas som agn.
Bytesfisk: En fisk som står på rovfiskens meny.
Flötmete: En metod där ett flöte fungerar som nappindikator.
Bottenmete: Mete med sänke och krok som ligger på eller strax över botten.
Dropshot: Populär metod där en krok knyts direkt på linan. Ett sänke apteras nedantill för bottenkontakt.
Lekande: En liten svivel som förhindrar att linan tvinnas.
Sänke: En tyngd som för krok och bete ner genom vattenmassorna, mot botten.
Tackel: Ett tackel är en kombination av lina, beten och krokar och annat småplock.
Mjärde: En bur som agnas för att fånga in kräftor och småfisk.
Flöte: En flytande nappindikator. Används till mete.
Agna: Ett sätta ett bete på kroken.
Mäsk: En blandning av föda som är till för att locka in fisk till en viss plats.
Tafs: En stryktålig länk mellan betet och huvudlina som fungerar som ett skydd mot gäddans vassa tänder.
Fluorocarbon: Åldersbeständig och stark monolina.
Ekolod: En maskin som genom ultraljud tolkar världen under ytan.