Sutarmete

Så här metar du sutare 
Sutaren finns i nästintill alla vattendrag och sjöar. Den är en rolig och klurig fisk – oerhört stark för sin storlek. Att först hitta och sedan lura sutaren att ta betet är dock inte det enklaste, men med några goda tips och lite tålamod är fiskelyckan bara en gryning bort.
 

Jakten efter sutare är som bäst under den varma årstiden då fisken är som mest aktiv. Fisket kan börja vid första majvärmen och avslutas i slutet av september innan vattnet kyls av. I mellersta och södra Sverige leker sutaren i början eller mitten av juni och samlas då i grunda vikar med gott om växtlighet. Växtligheten kan dock göra fisket svårare när man ska presentera betet och när man väl har sutaren på kroken. 
 

Rätt metod för sutare
Sutarens diet består bland annat av insekter, kräftdjur, sniglar, larver, iglar och maskar. Mete är därför den givna metoden. Både flötesmete och bottenmete fungerar. Att ha betet på bottnen är faktiskt så effektivt för sutare att de flesta placerar det där även då de använder flöte, något som kallas lyftmetoden. När sutaren äter simmar den längs bottnen med munnen nedåt och rör runt i sedimentet för att finna maten. Visst kan man få dem på vanligt flötmete med betet i mellanvattnet, men det handlar mer om tur då fisken bara simmar förbi utan att egentligen vara aktiv i sitt sökande efter föda.
 

Flötmete med lyftmetoden
Lyftmetoden är enkel i sin princip men kan vara svår i praktiken. Enklast är det när vattnet är spegelblankt och bottnen relativt slät utan växtlighet. Flötet som används ska helst vara långt och smalt, ett vanligt wagglerflöte med röd topp går utmärkt. Dess flytkraft bör anpassas efter förhållanden så som vind och hur långt man behöver kasta. Om det är vindstilla och fisket bedrivs nära använder man ett så litet flöte man kommer undan med. En eller flera blyhagel fästs nära flötet. Tyngden ska helst vara så liten att flötet fortfarande ligger på vattenytan, eller knappt står upp. Resten av blyhaglen fästs en bit ovanför kroken. Tyngden på dessa ska vara så pass att flötet precis sjunker under ytan. När tacklet är viktat och klart ställer man in längden mellan flötet och kroken så att en liten bit av flötestoppen syns över ytan. När fisken plockar upp betet från bottnen följer det nedre blyhaglet med och flötet lyfter – därav namnet lyftmetoden. Svårigheten med metoden är att flötet lätt störs av vind samt att om bottnen varierar i djup, exempelvis på grund av små bottennära växter, varierar flötets djup vid varje nytt utlägg. 

Allt för metet efter sutare 
 

Bottenmete – bra i vind och på längre avstånd
Om förutsättningarna inte tillåter lyftmetoden är det klokt att i stället välja bottenmete.
Bottenmetet behöver inte vara komplicerat. Ett paternoster- eller glidande tackel med 50 – 70 cm tafs av 0,25 mm fluorocarbon, och en krok som passar betet, är allt som krävs. Med dessa tackel behöver man dock hålla noga koll på spötoppen som signalerar nappet. 
 

Boltrig – fisken krokar sig själv
En annan metod är med boltrig. Boltriggen är utformad på så sätt att fisken krokar sig själv mot tyngden av sänket och sedan mot linan. Man använder då oftast en haspelrulle med baitrunnerfunktion för att snabbt ställa om från nästan ingen bromsverkan till full. Rullen behöver nämligen kunna släppa ut lina när fisken tar upp betet och drar i väg, men när man tar upp spöet ska den snabbt kunna slå om. Det viktigaste med detta tackel är att utforma det rätt och att använda rätt komponenter som möjliggör att sänket lossnar om linan går av. Ett vanligt bolttackel använder ett så kallat safety lead clip just för detta ändamål. Tänk på att tafsen på detta tackel är betydligt kortare. Direkt när sutaren tar upp betet i munnen ska tafsen stramas åt och krokspetsen hamna i mungipan eller mot underläppen. Cirka 7 – 12 centimeter är en lagom längd om bottnen är fri från växtlighet. Boltriggen har även något som kallas för hår, eller ”hair”. Lite av tafsen sticker ut ovanför kroken och här trär man på betet för att krokspetsen ska vara blottad.
Krokens utformning och storlek är viktig, inte minst vid boltfiske. I de allra flesta fall fungerar en metekrok med brett gap, exempelvis Wide Gape Specialist. Vid fiske med mindre beten är storlek 8 – 12 lagom. Vid fiske med större beten kan man med fördel gå upp till storlek 6.
 

Spön för sutarmete
Sutaren är en stark fisk men normalvikt ligger mellan 1,5–2 kilo. En vanlig haspelutrustning för abborre fungerar därför utmärkt oavsett om du vill flötesmeta eller bottenmeta. En dedikerad utrustning är dock att föredra, inte minst för bottenmetet där spötoppen används som nappindikator. Spön specifikt designade för flötesmete med haspelrulle kallas matchspön. De är långa, runt 12–14 fot, med många ringar vilket gör det enklare att kasta lätta vikter. Till bottenmete används helst ett feederspö med quivertopp. Feederspön har en kraftig ryggrad då de är designade för att kasta feederkorgar eller methodfeeders. Quivertoppar är dock känslig för att registrera minsta napp. Om man vill bolta går det bra med ett specialistspö. En testkurva på runt 1,75 pund är att föredra.
 

Rulle och tillbehör
Haspelrullen bör anpassas för spöet. Storlek 1000 – 2500 är lagom. Linan vid flötmete bör vara drygt 0,22 mm nylon och vid feederfisket kan man gå upp till 0,28 mm nylon. 
Övrig utrustning är bland annat en klyka att ställa spöet emot. Det går bra att tälja en av trä men det finns även färdiga spöhållare i aluminium att köpa. De kallas banksticks. Håven bör ha små maskor för att skydda fiskens fenor och skaftet ska vara långt för att komplettera de långa spöna. En avkrokningsmatta tillsammans med en bra peang gör det skonsamt för fisken när den är på land. Du kan använda ett vanligt sittunderlag som avkrokningsmatta. Blöt den innan du lägger fisken på den.

Haspelrullar för metet
 

Välj rätt bete
De flesta klassiska beten för vitfisk fungerar bra för sutare, som mask, maggot och majs. Majs fungerar oftast ypperligt, men i vissa sjöar kan man behöva ett mer naturligt agn. En kokt räka är inte dumt att testa när inget annat fungerar. För boltfiskaren finns också särskilda beten: boilies. Boilies är runda kulor i olika storlekar och smaker. Dessa fungerar allra bäst i sjöar där fler fiskar och mäskar med boilies och sutarna lärt sig äta dem.
Artificiella beten är praktiska i vatten med mycket småfisk. Majs- och maggotimitationer i plast är de vanligaste alternativen. De finns i båda sjunkande och flytande varianter, och står emot småfiskens konstanta ryckande vilket gör att man alltid fiskar oavsett hur mycket småfisk det än är på platsen.

Flöten för sutarmetet
 

Sjunkande eller popup
Beten som ligger på bottnen brukar fungera utan problem, men ibland kan det vara effektivt att ”poppa upp” betet så att det flyter strax ovanför bottnen. Om bottnen exempelvis är fylld med växtlighet kan popups vara det enda sättet att presentera betet på ett bra sätt. Om man mäskar mycket kan det också vara ett sätt att få betet att stå ut i mängden. Balanseringen av popups kan göras på olika sätt, men det vanligaste är att sätta ett litet blyhagel cirka 2 centimeter från kroken och sedan fästa popupbetet på ett hår. Då ”står” betet 3–4 cm över bottnen och kroken är perfekt placerad med spetsen nedåt, mot fiskens underkäke när den plockar upp betet.
 

Mäska in fisken
Att mäska in sutaren är så effektivt att man knappast ska fiska utan. Mäsket kan antingen vara så kallat groundbait, en ströbrödsliknande blandning med olika lukt, eller partiklar så som majs, maggots eller pellets. Det går även utmärkt att blanda grundmäsket med partiklar. Grundmäsket lurar in fisken till platsen och partiklarna erbjuder mat som gör att fisken stannar kvar. Häll ut en påse grundmäsk i en bunke och tillsätt sakta vatten samtidigt som du rör om. Den färdiga röran ska vara porös med ändå så pass fast att du kan göra mindre bollar. Bollarna ska lösas upp när de hamnar på bottnen.
 

Hitta sutaren
Sutaren älskar växtlighet. Där erbjuds både skydd från predatorer och mängder med mat. Där simmar den i jakten på insekter, sniglar och annat ätbart Nate och näckrosor är ofta fina markörer för bra sutarplatser. Grunda, bevuxna vikar med ett bottendjup på 2–3 meter som snabbt värms upp under försommaren håller nästan alltid fisk. Tidigare morgnar och sena kvällar är perioder då sutaren är som mest aktiv. När den äter på bottnen skapar den ett markant moln av bubblor som lägger sig på ytan. Ofta simmar den långsamt och samtidigt bökar runt vilket gör att det blir spår av bubblor, lätta att följa. Under sommaren är de även lekfulla och vältrar sig i ytan. Håll därför koll på vattnet och var uppmärksam. Mäska gärna kvällen innan du ska fiska. På morgonen ses ofta både bubblor och rullningar ovanför mäskplatsen. Mer spännande än så blir det inte! 

Bra verktyg och tillbehör när du metar
 

Ordlista
Bottenmete – mete med ett sänke som håller ner betet på botten. Sänket kan vara fast eller glidande.
Flötmete – mete med någon typ av flöte.
Lyftmetoden – flötmete där betet och något sänkeshagel ligger på bottnen och flötet justeras så att flötestoppen sticker upp ovanför vattenytan. När fisken nappar och lyfter betet reser sig flötet i regel rakt eller snett uppåt. 
Wagglerflöte – ett flöte som fixeras vid linan i nederdelen.
Mäsk – lockbete som du kramar bollar av eller trycker fast i en feeder. Placerat på fiskeplatsen lockar doft och smak dit hungriga fiskar. 
Feeder – liten behållare och sänke i ett, som används vid bottenmete. Ofta format som en liten korg där lockbeten kan sippra ut i vattnet. 
Methodfeeder – sänke som också transporterar lockbete. Den är utformad så att du kan krama fast mäsk kring den.
Bolt-fiske – ett tungt sänke gör att när fisken tar betet krokar den sig själv mot tyngden och motståndet av sänket, eller ”boltar”. 
Hår/hair– en utstickande bit lina eller tafs på kroken där betet apteras, så att krokspetsen hålls helt ren. 
Boilie – en slags hård degkula, ofta näringsrik, som används som bete. Vanligt vid karpfiske, men även för sutare. 
Popup – bete som flyter och presenteras en bit ovanför botten.
Blyhagel – sänken i olika storlek som kläms fast på linan. Finns även i mer miljövänliga material som exempelvis wolfram. 
Paternoster-tackel – Bottenmetetackel där man knyter en tafs till huvudlinan och fäster sänket i. 
Glidande tackel – bottenmetetackel där kroktacklet kan dras i väg utan att sänket flyttar sig. 
Baitrunner – en funktion på haspelrullar där man kan ställa in motståndet så att linan rullar ut med lågt eller inget motstånd. 
Safety lead clip – liten fästanordning vid boltrig-fiske som gör att sänket kan släppa och inte fastna på huvudlinan och på så sätt skada den i de fall fisken går fast i växtlighet eller liknande. 
Matchspön – ofta 12–14 fot långa spön för flötmete.
Feederspön & quiverspön – bottenmetespön med kraftig ryggrad och känslig topp som signalerar napp.